Harry beter sig så annorlunda. Som att jag är en sak, ingen människa. Ända sen i förrigår har han och Zayn knappt kollat på varandra och så fort Zayn går förbi överdriver Harry. Han kysser mig extra passionerat, bär upp mig i sin famn eller på något annat sätt typ visar att jag är hans. Han beter sig som att jag är något man kan vinna – som att jag är ett pris. Och ärligt talat, så börjar jag bli trött på det. Jag menar, bara för att det visade sig att Zayn gillade mig betyder det inte att vi helt plötsligt kommer bli ihop. Allt det här har fått mig att bara tappa allt. Jag vet inte vad jag vill längre.

”Kommer du eller?” log Niall och jag mötte hans blick.

”Jag stannar här idag” jag log ett litet leende och placerade en kudde på min mage. Harry såg ängsligt på mig och kom sen fram till soffan där jag satt.

”Du håller inte på att bli sjuk va?” frågade han och la sin hand mot min panna. Jag skakade på huvudet och han kollade bak på resten av killarna som om han ville försäkra sig om att Zayn tittade innan han böjde sig ner och kysste mig. Jag besvarade inte kyssen, men Harry låtsades som ingenting och smekte min kind med ett leende innan han gick och tog på sig skorna. Jag log mot dem hela tiden, men såfort dem sagt hejdå och gått ur bussen satte jag mig i fosterställning och gungade fram och tillbaka.

”Du blev den du lovade att aldrig bli” viskade jag för mig själv. Det känns inte ens som att Harry älskar mig för den jag är längre – han ”älskar” mig för att reta Zayn. Men vem tror jag att jag är? Jag är ingen prinsessa och det här är ingen saga.

Liam’s Perspektiv:

Zayn och Harry lyckades tätt och jämnt dölja sin ilska och irritaion mot varandra under intervjun. Det hade varit nära på att någon av dem fällde någon dum kommentar, men då hade vi andra snyggt lyckats dölja det genom att ge dem en menande klapp på axeln eller säga någonting så att man avbröt dem. Det var först i bilen påväg tillbaka till bussarna som Zayn inte kunde hålla sig längre, utan bara slängde ut sig ett ”du har blivit så barnslig”. Harry fnös och kollade kallt på honom.

”Ska du säga”

”Ja, det passar jävligt bra att komma ifrån mig” kontrade Zayn och precis innan Harry hann säga något stannade Louis bilen och kollade bak på dem där dem satt i baksätet med Niall.

”Snälla, för allas skull; kan ni inte ge upp?!”

”Det är himla spänt här bak..” rapporterade Niall som lyckades hålla dem ifrån varandra genom att klämma ner sig mellan dem.

Med en suck startade Louis bilen igen och den här gången åkte han en aning snabbare. Det var fortfarande inte snabbt –han är trots allt Louis-, men den här gången var det i samma fart som alla andra hade.

Vi stegade in i bussen, men alla stannade när våra blickar föll på Abby som låg som en boll på soffan med tårar långsamt rinnande ner för kinderna. Jag tror att hon sov, vilket gjorde det hela ännu mer sorgligt.

Harry var den första med att få av sina skor innan han snabbt gick fram till henne.

”Älskling..” han satte sig på huk och skakade henne ömt. Hon vände sig om så att hon låg med ryggen mot honom och han suckade lågt. ”Hur är det?”

Jag vet inte, men det såg ut som att Zayn sträckte lite på sig; som att han trodde att Abby tänkte göra slut med Harry och gå över till honom istället. Jag slår vad om att det var just precis det som snurrade runt i både Harrys och Zayns huvuden.

Abby’s Perspektiv:

Harry bar upp mig för att sen börja gå mot sovrummet. Jag ville inget hellre än att skrika något i stil med ”ska du inte stanna här ute och låtsas som att vi är förlovade?!”, men min mun förblev stängd. Jag hade gråtit sådär mycket att man sen knappt kan få luft. Man bara ligger där och får konstiga ryck varje gång man försöker andas. Man får liksom kippa efter luft och hur mycket man än försöker går det inte att lugna ner sig.

Harry la sig ner med mig på sin säng och kollade in i mina ögon. Vi låg med benen mot varandra, såg varandra i ögonen och hans arm låg över min midja, men ändå var det som att vi var på två helt olika planeter. Vi var ansikte mot ansikte, men vi var ändå inte öga mot öga.

”Varför grät du?” frågade han oroligt och jag svalde hårt innan jag ryckte på axlarna.

”Jag vet inte..”

”Har jag gjort någonting?” frågade han allvarligt och jag skruvade oroligt på mig.

”Varför skulle du?” sa jag och Harry smekte min hand. ”Du säger till om någonting är fel, eller hur?”

”Såklart” ljög jag och satte mig upp. Harry drog ner mig igen och drog mig till honom för att sen pressa sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Den kändes inte lika äkta som hans kyssar alltid gjorde. Den kändes som något jag blivit tvingad till – jag kunde inte alls njuta av det. Inte ens när hans tunga gled in i min mun och smekte min.

Jag kände inte äckel, det är inte det. Det ända jag kände var otrohet. Det kändes som att jag var otrogen och man fick skuldkänslor när man låtsas som ingenting. Jag var såklart inte otrogen, men ändå kändes det hela så fel.

Jag tror även att Harry kände att något var fel, för han avbröt kyssen och lät mig resa mig upp. Jag kände hans brännande blick i ryggen när jag lämnade rummet. Jag fäste min blick i golvet och gick snabbt förbi killarna till köket där jag tog en vattenflaska som jag snabbt klunkade. Hela jag kände mig tom. Det kändes som ett stort hål i min mage och den drev mig till vansinne.

Jag hörde hur någon kom in i köket och när jag såg upp möttes jag av ett par mörka ögon.

”Du ser rätt slutkörd ut” Zayn log snett och jag log tillbaka.

”Undra varför” skrattade jag och hans leende övergick till ett generat. ”Du, förlåt..”

_____________________________________________________________________________________________________

Stanna och kommentera! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejhej! Förlåt för att jag inte har bloggat men vi har inget internet. Så jag hoppas att ni inte slutat läsa, för jag älskar er!!!!!!!!!! Oc...

Hejhej! Idag var jag ute på stan med Smilla (en av mina kompisar) och Lisa (en i Maymays klass). Det var superkul. Sen ''träffade'' vi Patrick (han i min klass), Melvin (eller nåt sånt), Ebba och Klara. Melvin, Ebba och Klara går på Ladubackskolan....

Okej! Jag gillar inte den här novellen så speciellt mycket. Så jag hoppar fram till näst sista dan. _____________________________________________________________________ - Hej då gumman! Ropade mamma. Svarade jag tyst tillbaka. - Ami! Ropade Elin ...

hej! Nu sitter jag hä och har löss, det är sååå jobbigt men vi ska tvätta bort dom dumma små lusarna nu så hej då!!!!(:( ...

He hej! Nelly här igen! Jag vet vad min novell skulle kunna heta.... den kanske kan heta det magiska huset:)!! om ni har något bettere förslag så kan ni skriva det i kommentar eller en fråga!! skriv också om ni tycker att min novell låter bra??!!!!:)...