”A ...” började Harry, men jag avbröt honom.

”Jag kan inte”

”Kan inte vad?” frågade han oroligt med ett smått nervöst skratt. Jag kollade på honom och sen ner på mina händer, innan jag upprepade det. Snart fattade Harry vad jag menade och hans ögon blev blanka. Med gråt i rösten frågade han långsamt: ”Gör du slut med mig?” Jag öppnade munnen för att säga något, men stängde den snart igen. Jag hade ändå inget vettigt att säga, det kändes som att hela min värld rasade samman.

”På den senaste tiden... Du och Zayn..” stammade jag och Harry såg förfärat på mig.

”Du är väl inte kär i Zayn?!” jag reagerade snabbt, kanske till och med för snabbt.

”Nej.. Nej!... Absolut inte, men det är bara det att.. Jag klarar inte av att vara anledningen till att ni bråkar. Det känns som att ni tror att jag är något man kan vinna och det sårar mig. Djupt..”

”Jag skulle aldrig vilja såra dig” sa han med tårar i ögonen och jag tog ett steg bak.

”Men du gör det nu.. Du har skrytit så mycket om att jag är din flickvän när Zayn är med och allt känns bara så falskt. Jag är ledsen, Harry”

”..Jag med..” han svalde och trängde sig sen förbi mig. Då alla skulle sova nu hade bussarna stannat och det var lätt för Harry att öppna dörren och gå ut i kylan. Jag stirrade tomt framför mig och snart kände jag hur jag sjönk ihop på marken. Tårarna började rinna och hela jag skakade. Jag började hulka och snart kom killarna ut. Louis kollade på den fortfarande öppna dörren innan han kollade på mig.

”Vart är Harry?” frågade han, men fick inget svar. Jag fick inte ut mig någonting förutom hulkningar och tårar. ”Hans skor är borta.. Shit, han har dragit!” det sista utbrast Liam högt.

”Han kommer tappa bort sig..!” sa Niall medan Zayns starka armar tog tag i mig och lyfte upp mig ifrån golvet.

”Ni kan gå och leta, jag stannar här och försöker få veta vad som har hänt..” sa han och killarna kollade avvaktande på honom. ”Jag kommer inte göra någonting..!” suckade Zayn och killarna mumlade något för sig själva medan de drog på sina skor.

”Ring om det händer något” sa Liam innan dem sprang ut och stängde dörren efter sig. Zayn satte sig ner i soffan och jag kurade ihop mig till en boll i hans famn.

”Schh...” viskade han mjukt medan han la armarna om mig. ”Allting kommer bli okej..”

”Ne-he” hulkade jag otydligt.

”Vad hände egentligen? Bråkade ni..?” frågade han försiktigt och jag försökte ta ett andetag, vilket inte gick då jag grät så mycket.

”Vi-hi..” jag fick inte ut något mer. Det tog helt stopp.

Jag stirrade tomt ut ur fönstret medan jag tryckte benen hårt mot magen. Jag hade inte flyttat ifrån soffan en ända gång och Zayn hade kommit fram och tillbaka hela tiden med filtar, te och mackor. Fast när han insåg att jag inte rörde något av det slutade han och satte sig istället bredvid mig. Jag lutade mig utmattat mot hans axel med min blick fäst ut ur fönstret i hopp om att få se att killarna var påväg tillbaka. Det var kolsvart ute och alla killarna inklusive Paul var ute och letade efter Harry. Jag visste ingenting, dem kanske till och med var påväg tillbaka. Eller så var dem nära att ge upp just nu. Harry kanske satt ensam någonstans och frös och..

Dörren öppnades och Harry gick snabbt förbi. Han gav oss inte en ända blick, men han var i alla fall tillbaka. Killarna kom in med trötta ansikten och låste dörren efter sig innan dem satte sig bredvid mig och Zayn.

”Kan du gå in och prata med honom? Han lyssnar inte på oss” Louis såg bedjande på mig och jag torkade tårarna med en snyftning.

”Vad vill ni att jag ska säga då? Det är ju inte så att han kommer lyssna på mig i alla fall”

”Snälla..”

”Jag klarar inte att prata med honom just nu..” jag såg ner i mitt knä och snyftade till. Liam som satt på min högra sida la armarna om mig och drog in mig i hans famn. Han lutade sin haka mot mitt huvud och smekte min arm. Jag kände hur han mimade något åt killarna, men jag brydde mig inte. Jag la mig med huvudet i hans knä innan jag la armarna för ansiktet för att dem inte skulle se tårarna som strömmade ner för mina kinder. Liam smekte mig över håret gång på gång, vilket var väldigt lugnande. Jag försökte hålla ögonen öppna, men det var svårt när man gråtit så mycket som jag gjort. ”Jag går och lägger mig..” mumlade jag och reste mig upp. Jag svajade till, men fick snart tillbaka balansen och kunde utan problem gå in till sovrummet.

Såfort jag lagt mig ner i sängen vände jag blicken till Harry som låg med ryggen emot mig. Såfort jag tänkte på honom fylldes mina ögon av tårar igen och jag tryckte mina fingrar mot ögonlocken för att inte börja gråta igen. Jag är så känslig, jag grät nästan aldrig innan jag träffade killarna. Dem har gjort mig så sårbar. Tillexempel när pappa slog mig grät jag bara de värsta gångerna. Ett exempel på de värsta gångerna är när jag svimmade av i hallen för att han slagit mig så mycket, eller när han fick ett utbrott och kastade en kniv mot mig som skärde igenom min höft som smör. Den fastnade och han bara lämnade mig där ensam. Jag vet inte vad det värsta var; smärtan när jag drog ut kniven, eller att det var när jag bara var tolv år. Jag har fortfarande ett ärr där som jag är överlycklig över att killarna inte sett. Jag hade aldrig berättat för någon om just den olyckan och kommer aldrig heller göra det.

Jag sprang iförväg mot hotellet jag och killarna skulle bo på. Det var jätte fint och vi hade ett rum med utsikt över havet. Vi var äntligen i Västindien och det var bättre än jag förväntat mig..! Jag hade ett stort leende på läpparna som slocknade såfort jag kom in i lobbyn. Framför mig stod pappa med ett leende på läpparna som skrämde livet ur mig. Jag tog ett steg bak och kollade länge på honom.

”Vad gör du här?”

”Det är något jag vill göra” flinade han och höjde handen. Jag flämtade till och vände mig snabbt om för att springa där ifrån, men någon blockade vägen. Först vart jag bara stressad och försökte komma förbi, men när jag såg vem det var kändes det som att allt stannade.

”Du förkänar det” fräste Harry ilsket och hjälpte pappa att brotta ner mig. Alla människor runt omkring oss suddades ut och det var nu bara jag, Harry och pappa. Någon av dem satte sig på mig medan den andra skrattade högt och sparkade på mig. Mitt huvud flög åt alla håll medan ena drog i mitt hår och andra verkade ha kul med att sparka mig på tinningen.

Louis’ Perspektiv:

”Abby! Abby!” Liam skakade Abby som vägrade vakna. Hon grät hysteriskt medan hela hon skakade, men man såg fortfarande att hon sov. Hon vred på sig medan hon mumlade otydligt, så som man gör när man pratar i sömnen. ”Vakna..!” Liam skakade henne försiktigt igen.

Hon skrek ett gällt skrik medan hon satte sig spikrakt upp i sängen. Som i en reflex drog jag in henne i min famn och kramade henne. Hennes armar hängde slappt längs med sidorna medan hon fortsatte gråta.

”J-jag drömde... A-att.. Pappa, h-han.. Och Harry.. Och ni var där, men ni fö-försvann.. Oh-och”

”Sch” mumlade jag medan Liam, Niall och Zayn som suttit bredvid reste sig upp. Harry låtsades sova, men man kunde se på långa vägar hur han kollade på henne. Och hur han reagerat när hon sa hans namn.

”Han hatar mig” viskade hon tyst i mitt öra och jag drog min hand upp och ner för hennes rygg.

”Han älskar dig, Ab” svarade jag så att ingen annan förutom hon hörde.

”Jag vet inte vad jag tänkte på..”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejhej! Förlåt för att jag inte har bloggat men vi har inget internet. Så jag hoppas att ni inte slutat läsa, för jag älskar er!!!!!!!!!! Oc...

Hejhej! Idag var jag ute på stan med Smilla (en av mina kompisar) och Lisa (en i Maymays klass). Det var superkul. Sen ''träffade'' vi Patrick (han i min klass), Melvin (eller nåt sånt), Ebba och Klara. Melvin, Ebba och Klara går på Ladubackskolan....

Okej! Jag gillar inte den här novellen så speciellt mycket. Så jag hoppar fram till näst sista dan. _____________________________________________________________________ - Hej då gumman! Ropade mamma. Svarade jag tyst tillbaka. - Ami! Ropade Elin ...

hej! Nu sitter jag hä och har löss, det är sååå jobbigt men vi ska tvätta bort dom dumma små lusarna nu så hej då!!!!(:( ...

He hej! Nelly här igen! Jag vet vad min novell skulle kunna heta.... den kanske kan heta det magiska huset:)!! om ni har något bettere förslag så kan ni skriva det i kommentar eller en fråga!! skriv också om ni tycker att min novell låter bra??!!!!:)...