Nästa morgon vaknade jag av att bussen svängde och jag föll ner från min säng. Jag var inte den ända heller, utan Louis som låg i sängen över mig och Niall som låg över Liam. Även Zayn ramlade ner och vi alla slog emot varandra på golvet. Niall jämrade sig och gned sin arm medan jag själv stönade. Zayn satte sig trött upp och kollade ner på mig och Niall medan Louis redan rest sig upp.

”Hur gick det?” frågade Zayn med morgonröst och jag drog handen över mitt bakhuvud.

”Bra tror jag.. Hur gick det med dig?”

”Det gick bra” svarade han och kliade sig vid tinningen innan vi båda kollade på Niall.

”Min arm gör ont..” jämrade han sig och jag satte mig upp bredvid honom.

”Ska jag hämta någon?” frågade jag och han skakade på huvudet. Snart hördes ett ljudligt fniss och jag kollade upp på Louis.

”Förlåt, men det här var jätte roligt..”

”Hur gick det?” frågade Harry nyvaket och såg ner på oss. Zayn gick och la sig i sin säng igen utan ett ord medan jag hjälpte Niall upp. Jag såg i ögonvrån hur Louis satte sig på Harrys säng och började prata lågmält med honom. ”Hur känns det i armen?” frågade jag och Niall log snett.

”Det är bättre”

”Vilket sätt att vakna på” jag satte mig på sängen och drog ur tofsen ur mitt hår. Liam såg ner på mig och fnissade.

*

”Vart ska vi börja då?” flinade Harry och flätade samman våra fingrar.

”Shit vad stort det är. Jag har typ varit på grönalund i Sverige, Disneyland är helt annorlunda”

”Grönalund? Heter det verkligen så?” frågade Louis och jag nickade. Han började asgarva och jag slog löst till honom på armen.

”Hallå, vi är i Florida och har en dag ledig. Ska vi verkligen stå här och slösa bort den?” frågade Zayn och jag log stort.

”Verkligen inte!” utbrast jag.

”Kom, den vill jag åka!” Liam pekade på en stor berg-och-dalbana. Det var två loopings och sen åkte man ner typ störtlopp och det skvätte vatten och höll på. Alla som åkte den nu skrek högt. Eller ja, man åkte två och två i olika vagnar.

”Ööh, ookeej..” sa jag nervöst och Harry flinade medan han placerade sin arm över mina axlar.

”Kom” killarna drog med mig till kön och för varje steg närmare vi kom blev jag mer och mer nervös. ”Vilka ska åka då? Man åker två och två” Liam kollade på oss och Paul tog ett steg närmare. ”Jag stannar här, jag tänker inte åka den där” sa han med sin mörka röst och jag fnissade till.

”Jag och Liam kan åka” sa Niall och alla nickade. Då vi var längst framme gick dem och satte sig i en vagn som snart åkte iväg. Det började med att dem åkte upp jätte brant, för att dem sen skulle åka störtlopp. Dem kollade ner på oss med skräckslagna blickar och jag vinkade lite lätt. När sen nästa vagn kom in kollade alla på varandra med blickarna som sa vilka-ska-åka? Harry och Zayn kollade knappt på varandra, vilket fick mig och Louis att sucka. Lou såg medlidande på mig och klappade mig lätt på axeln.

”Ni kan åka” sa han sen och nickade lätt mot mig och Harry. Harry log och drog med mig till vagnen som vi sen hoppade in i.

”Lycka till!” flinade Louis sekunden innan vi åkte iväg till ”uppförsbacken”.

Harry log stort mot mig, tog min hand och kysste mig lätt på läpparna. När vi var högst upp hade Niall och Liam precis åkt tjutandes ner hela vägen och var nu mitt i en av de två looparna. Det sög till i min mage när vagnen åkte över kanten och neråt. Harry skrek/skrattade bredvid mig medan jag själv skrek som en galning.

”Jag kommer dööööö!” skrek jag och Harry skrattade. Snart hörde man Louis skrika överdrivet högt bakom oss och jag kunde inte låta bli att skratta.

Det kändes som att hela jag darrade när vi klev av den. Liam och Niall stod och väntade på oss helt hyper, medan jag mer gick med öppen mun helt chockad.

”Det var en kick!” Liam hoppade högt och drog in mig i en kram. Jag blev rätt så chockad över det också, jag menar; varför kramade han mig helt plötsligt? Men sen kändes det bara lugnande och jag kramade tillbaka. Vid det laget hade Zayn och Louis också gått av, även dem var helt speedade så efter det gick det väldigt snabbt. Dem drog med mig till de mest tråkigaste, till de läskigaste attraktionerna som aldrig verkade ta slut.

”Kolla den här” flinade Harry och tog upp någon sorts grej som liknade en vattenpistol.

”Köp den” peppade Louis.

”Harry, lägg ner den” suckade Paul. Jag hörde inte allt dem sa eftersom jag stod och pratade med Zayn medan jag åt på en glass, men såfort vårt samtal var slut hörde jag tydligt vad alla sa.

”Paul, jag vill ha en kringla!” sa Niall tillslut.

”Vi köper en sen” svarade Liam vänt mot Niall.

”Hahaha, kolla på den här då! Det är badbyxor med katter på..!” skrattade Harry och jag kollade mig omkring.

”Harry, gå bort där ifrån!” sa Paul och drog med Harry till oss.

”Hallå, kringla! Nu!” Niall slog ut med armarna och jag klappade honom lugnande på ryggen med ett fniss.

” Har någon sett Zayn? Vart tog Zayn vägen?” frågade Liam nervöst och kollade åt alla håll och kanter.

”Han står väl och kollar på sig själv i fönstret eller nått” muttrade Harry.

”Han är där borta” Louis pekade bort mot en godisaffär som Zayn stod lutad mot medan han smsade med någon.

”Zayn!” ropade Paul och Zayn gick långsamt mot oss med blicken fortfarande fäst i mobilen.

”Kringla..!”

”Harry, Louis, kom tillbaks! Ni får inte bara sticka!”

”KRINGLAN DÅ?!”

Jag suckade högt och satte mig på bänken vid stannat vid.

När alla äntligen stod still vändes allas blickar till mig och Liam. Det var blickar som sa vad-ska-vi-göra-nu?”

”Jag kan följa med Niall och köpa en kringla” mumlade jag och reste mig upp. Niall log stort och tog tag i min arm.

”Jag följer med” sa Harry snabbt, men Louis tog tag i honom och gav honom en menande blick.

”Vi ses på fish and chips stället om tio minuter då?” sa han sen vänt mot mig och Niall. Vi nickade innan jag följde med Niall. Han verkade veta precis vart vi skulle, vi behövde bara stanna några gånger och det var när fans ville ha hans autograf. Till och med jag fick vara med på några bilder och skriva autografer.

”Shit, det här var jag inte berädd på” mumlade Niall när vi stod och såg ner på alla kringlor. På något sett hade dem lyckats få dem i olika smaker, vilket var himla imponerande.

Jag slängde det sista av min glass i en soptunna medan Niall betalade för kringlan han ville ha.

Vi satte oss utanför och pratade ett tag innan vi kom på att vi det gått tio minuter och behövde springa till Fish And Chips resturangen.

Harry beter sig så annorlunda. Som att jag är en sak, ingen människa. Ända sen i förrigår har han och Zayn knappt kollat på varandra och så fort Zayn går förbi överdriver Harry. Han kysser mig extra passionerat, bär upp mig i sin famn eller på något annat sätt typ visar att jag är hans. Han beter sig som att jag är något man kan vinna – som att jag är ett pris. Och ärligt talat, så börjar jag bli trött på det. Jag menar, bara för att det visade sig att Zayn gillade mig betyder det inte att vi helt plötsligt kommer bli ihop. Allt det här har fått mig att bara tappa allt. Jag vet inte vad jag vill längre.

”Kommer du eller?” log Niall och jag mötte hans blick.

”Jag stannar här idag” jag log ett litet leende och placerade en kudde på min mage. Harry såg ängsligt på mig och kom sen fram till soffan där jag satt.

”Du håller inte på att bli sjuk va?” frågade han och la sin hand mot min panna. Jag skakade på huvudet och han kollade bak på resten av killarna som om han ville försäkra sig om att Zayn tittade innan han böjde sig ner och kysste mig. Jag besvarade inte kyssen, men Harry låtsades som ingenting och smekte min kind med ett leende innan han gick och tog på sig skorna. Jag log mot dem hela tiden, men såfort dem sagt hejdå och gått ur bussen satte jag mig i fosterställning och gungade fram och tillbaka.

”Du blev den du lovade att aldrig bli” viskade jag för mig själv. Det känns inte ens som att Harry älskar mig för den jag är längre – han ”älskar” mig för att reta Zayn. Men vem tror jag att jag är? Jag är ingen prinsessa och det här är ingen saga.

Liam’s Perspektiv:

Zayn och Harry lyckades tätt och jämnt dölja sin ilska och irritaion mot varandra under intervjun. Det hade varit nära på att någon av dem fällde någon dum kommentar, men då hade vi andra snyggt lyckats dölja det genom att ge dem en menande klapp på axeln eller säga någonting så att man avbröt dem. Det var först i bilen påväg tillbaka till bussarna som Zayn inte kunde hålla sig längre, utan bara slängde ut sig ett ”du har blivit så barnslig”. Harry fnös och kollade kallt på honom.

”Ska du säga”

”Ja, det passar jävligt bra att komma ifrån mig” kontrade Zayn och precis innan Harry hann säga något stannade Louis bilen och kollade bak på dem där dem satt i baksätet med Niall.

”Snälla, för allas skull; kan ni inte ge upp?!”

”Det är himla spänt här bak..” rapporterade Niall som lyckades hålla dem ifrån varandra genom att klämma ner sig mellan dem.

Med en suck startade Louis bilen igen och den här gången åkte han en aning snabbare. Det var fortfarande inte snabbt –han är trots allt Louis-, men den här gången var det i samma fart som alla andra hade.

Vi stegade in i bussen, men alla stannade när våra blickar föll på Abby som låg som en boll på soffan med tårar långsamt rinnande ner för kinderna. Jag tror att hon sov, vilket gjorde det hela ännu mer sorgligt.

Harry var den första med att få av sina skor innan han snabbt gick fram till henne.

”Älskling..” han satte sig på huk och skakade henne ömt. Hon vände sig om så att hon låg med ryggen mot honom och han suckade lågt. ”Hur är det?”

Jag vet inte, men det såg ut som att Zayn sträckte lite på sig; som att han trodde att Abby tänkte göra slut med Harry och gå över till honom istället. Jag slår vad om att det var just precis det som snurrade runt i både Harrys och Zayns huvuden.

Abby’s Perspektiv:

Harry bar upp mig för att sen börja gå mot sovrummet. Jag ville inget hellre än att skrika något i stil med ”ska du inte stanna här ute och låtsas som att vi är förlovade?!”, men min mun förblev stängd. Jag hade gråtit sådär mycket att man sen knappt kan få luft. Man bara ligger där och får konstiga ryck varje gång man försöker andas. Man får liksom kippa efter luft och hur mycket man än försöker går det inte att lugna ner sig.

Harry la sig ner med mig på sin säng och kollade in i mina ögon. Vi låg med benen mot varandra, såg varandra i ögonen och hans arm låg över min midja, men ändå var det som att vi var på två helt olika planeter. Vi var ansikte mot ansikte, men vi var ändå inte öga mot öga.

”Varför grät du?” frågade han oroligt och jag svalde hårt innan jag ryckte på axlarna.

”Jag vet inte..”

”Har jag gjort någonting?” frågade han allvarligt och jag skruvade oroligt på mig.

”Varför skulle du?” sa jag och Harry smekte min hand. ”Du säger till om någonting är fel, eller hur?”

”Såklart” ljög jag och satte mig upp. Harry drog ner mig igen och drog mig till honom för att sen pressa sina läppar mot mina i en passionerad kyss. Den kändes inte lika äkta som hans kyssar alltid gjorde. Den kändes som något jag blivit tvingad till – jag kunde inte alls njuta av det. Inte ens när hans tunga gled in i min mun och smekte min.

Jag kände inte äckel, det är inte det. Det ända jag kände var otrohet. Det kändes som att jag var otrogen och man fick skuldkänslor när man låtsas som ingenting. Jag var såklart inte otrogen, men ändå kändes det hela så fel.

Jag tror även att Harry kände att något var fel, för han avbröt kyssen och lät mig resa mig upp. Jag kände hans brännande blick i ryggen när jag lämnade rummet. Jag fäste min blick i golvet och gick snabbt förbi killarna till köket där jag tog en vattenflaska som jag snabbt klunkade. Hela jag kände mig tom. Det kändes som ett stort hål i min mage och den drev mig till vansinne.

Jag hörde hur någon kom in i köket och när jag såg upp möttes jag av ett par mörka ögon.

”Du ser rätt slutkörd ut” Zayn log snett och jag log tillbaka.

”Undra varför” skrattade jag och hans leende övergick till ett generat. ”Du, förlåt..”

_____________________________________________________________________________________________________

Stanna och kommentera! :)